top of page
kathrum.jpg

Bild: Katarinarummet

Ikonerna i Katarinaskolan

1. Den helige Martin av Tours (med de heliga Aldhelm, Martin av Braga, Bonifatius och Ansgar)

Dessa fem ikoner målades åt Katarinarummet på beställning av Heliga Katarinas Skolstiftelse.

Nedan följer en fördjupning om dessa.

martinus.jpg

Målad av Erland Forsberg, Mölnlycke

Denna ikon visar några helgon från olika västeuropeiska länder. Eftersom de levde i tiden före den stora schismen på 1000-talet kan de räknas som helgon av både katoliker och ortodoxa.

Den helige Martin av Tours nämns i den ortodoxa helgonkalendern och det sägs att ikoner av honom förekommer, men i så fall är de rätt sällsynta. Martin föddes i Pannonien (nuvarande Ungern) och tjänstgjorde som ung man i den romerska armén. Ikonen visar en känd historia från den tiden: Martin delar sin mantel i två och ger hälften till en tiggare. I ikonens hörn överst till höger håller Kristus i texten "Vad ni har gjort för någon av dessa minsta, det har ni gjort för mig." (Matt. 25, 40.) Detta påminner oss om att varje människa är Guds avbild - kärntanken i Katarinaskolans pedagogik - och om kallelsen att bemöta varje människa som om hon vore Kristus själv. Martin blev biskop i Tours i Frankrike omkring år 371 och grundade strax därefter ett kloster i Marmoutier. Fram till sin död år 397 var han en av kyrkans mest inflytelserika personligheter.

Även de övriga helgonen i ikonen var biskopar, klostergrundare och missionärer med "mångkulturell" erfarenhet.

Aldhelm (ca. 639-709) levde i Wessex i södra England. Han studerade först hos keltiska, sedan hos angelsaxiska lärare - en märkvärdig kombination, eftersom kelternas traditioner hade skilt sig från den romerska kyrkans och bekämpades därför av den anglosaxiska kyrkan. Han blev biskop i Sherborne och grundade det historiskt betydelsefulla benediktinska klostret i Malmesbury. Han skrev bl.a. boken "Om Jungfrulighet" som finns med i ikonen. Som skicklig diktare på latin blev han utnämnd till "Englands Vergilius".

Martin av Braga (ca. 520-571) kom, liksom sin namne, från Pannonien. Han reste som ung i det Heliga Landet och började sedan att sprida den kristna tron bland invånarna i den nordvästra delen av den iberiska halvön (nuvarande Galicien i Spanien tillsammans med norra delen av Portugal). Där var det sveberna, ett germanskt folk, som styrde, medan ett annat germanskt folk, visigoterna, härskade i resten av halvön. Hans biskopssäte, Braga, ligger numera i Portugal. Bland hans skrifter finns en kort klosterregel och boken De trina mersione - Om det tredubbla nedsänkandet (i dopet - ett viktigt ämne i en tid då många hyste felaktiga uppfattningar om den heliga Treheten, Fadern, Sonen och Den Helige Ande).

Bonifatius var född i sydvästra England ca. år 675. Efter många år som missionär i nordvästra Europa blev han ärkebiskop i Mainz ca. år 746. Hans attribut, en yxa, påminner om tillfället då han högg ner ett träd som var heligt för hedningarna. Detta betraktades av åskådarna som ett bevis på de hedniska gudarnas maktlöshet. Bonifatius dog år 754 och hedras som Tysklands apostel och främsta skyddshelgon.

Ansgar, Nordens apostel, bör väl alla svenskar känna till. Han föddes år 801 i Corbie i Nordfrankrike, blev munk i Corvey i norra Tyskland, missionerade i Danmark och i det svenska handelscentret Birka och utnämndes till biskop av Hamburg år 832. År 848 blev Ansgar den förste ärkebiskopen av Bremen. Han dog år 865.

Ikonen välsignades av pater Frans Holin i samband med ett av Heliga Katarinas Skolstiftelses styrelsemöten.


DU ANFÖRTRODDE EN GÅNG DINA FÅR

Du anförtrodde en gång dina får
åt Petrus, Gode Herde, får och lamm:
igenom alla år
har ständigt nya herdar kallats fram:
din kyrka, din framkallelse, består.

O Gud, som sagt att allt vi gör för ett
av dina minsta syskon, det
gör vi för dig - låt mig, skapt som din bild,
från dig, Gud, aldrig mer bli skild!

Men varje skyddsling anförtros ett sätt,
ett eget kall att dig, Gud, efterlikna:
du vallar fåren rätt:
dryck ges och föda: inga blir besvikna
som följer i den resa du inlett.

Som Guds Lamm blev du lik oss till den grad
att du led döden för att döden tämja
och för vår enhet bad,
som måtte spegla din och Faderns sämja:
den må din kärlek komma snart åstad!

Guds helgon, hjälp oss! Martin, du från Tours!
Mainz Bonifatius! Och ur vår saga,
då vi i Norden bor,
du Birkas Ansgar! Martin, du från Braga!
Du Sherbornes Aldhelm! Be för oss som tror!

För er var ej ett barndomshemland nog:
ni gick varhelst en flock er vård behövde,
i Kristi klocka slog
och väckte dem som hednamörkret sövde.
Vår vallfärd fortgår i den stig ni tog.


©Stephen Coombs

2. Guds Moder av Tikhvin
(med tolv scener ur Guds Moders liv)

theotokos.jpg

Målad av Dmitrij Sjalevitj, Moskva

Originalet till Gudsmodersikonen av Tikhvin tillskrivs den helige evangelisten Lukas. Det sägs ha bevarats först i Antiokia, sedan i Jerusalem och därefter i kyrkan i Blakhernaikvarteret i Konstantinopel. Vid tiden för den kejserliga huvudstadens fall skall det ha förts mirakulöst till Tikhvin, 200 km. öster om St. Petersburg. Ikonen blev berömd i hela Ryssland för sina undergörande egenskaper och firas där den 26 juni (g.s.).


Omkring ikonens huvudparti ses följande scener:


a) Den helige Joakims (Jungfruns faders) bebådelse
b) Den heliga Annas (Jungruns moders) bebådelse
c) Gudsföderskans Avlelse
d) Gudsföderskans Födelse
e) Gudsföderskans Omfamnande
f) Gudsföderskans Inträdande i templet (med den helige Sackarias)
g) Den Allraheligaste Gudsföderskans Bebådelse (med den helige ärkeängeln Gabriel)
h) Jesus Kristus Födelse
i) Jesus Kristus Frambärande i Templet
j) Vår Herre Jesus Kristus Lidande (Korsfästelsen) med den helige Johannes Teologen (Evangelisten)
k) Gudsföderskans Avsked från Kvinnorna
l) Gudsföderskans Avsomnande
Vår ikon välsignades den 7 januari 1994 (n.s.), Kristus Födelses högtid i den ryska kyrkan, av Fader Viktor Tjeskovskij i den helige Sergius av Radonezj kapell, Stockholm.


VÅR DROTTNING, DET FINNS INGET NAMN

Vår drottning, det finns inget namn som lär
ditt trogna folk tillfyllest vem du är.

Högre vördnad än keruber fått
skall, Jungfru, dig frambäras!
Ojämförligt mer än någonsin
serafer skall du äras!
Ty Gud Ordet har du fött för oss,
fött utan att förtäras!
Vår Guds Moder blev du, människa:
din storhet är bevisad
och för all tid lovprisad!

Du som bar Kristus i dig, stå oss bi:
Guds barn och dina skyddslingar är vi.

Högre vördnad...

Led oss mot ondskans makt i helig strid:
led oss till himlens ljus och evig frid.

Högre vördnad...


©Stephen Coombs

Texten är baserad på "Tôn timiôteran tôn cherubim"
och uttryck i andra Mariahymner som ofta kommer
till användning i den ortodoxa kyrkan.

3. Vår Herre Jesus Kristus vid tolv års ålder i templet i Jerusalem
(med den gammaltestamentliga Gudomliga Treheten)

templum.jpg

Målad av Erland Forsberg, Mölnlycke

Ikonens huvudmotiv är ganska sällsynt. Ett exempel daterat till 1400-talets första hälft och tillhörande Novgorodskolan återges i Paul Evdokimovs kända verk L'orthodoxie. Kristus budskap om Guds sanna väsen proklameras principiellt genom hans blotta närvaro på jorden: men i och med hans samtal med de judiska lärda i templet började det också ta konkret uttryck i ord och i människornas sinnen.


Guds sanna väsen är enligt det nya testamentet Faderns, Sonens och Den Helige Andes odelbara Trehet. (De svenska uttrycken Trefaldighet och Treeenighet motsvarar inte gr. Trias, lat. Trinitas.) Trehetsikonen tolkar de tre männens (eller änglarnas) besök hos Abraham och Sara (I Moseb. 15) som ett föregripande av denna lära. Såsom Treheten är En är också vi kallade till enhet (Joh. 17, 11). Vi uppnår kontakt med enhetens mysterium när vi liksom änglarna i ikonen samlas omkring ett bord - eukaristins heliga altarbord.


Ikonmålaren har lämnat upplysningar om sina tankar under tiden då arbetet med ikonen förbereddes och pågick. Han påpekar att scenen med Kristus i templet förknippas bild- och idémässigt med, och förebådar om, Pingsten, då Den Helige Ande skulle komma till Apostlarna efter att Kristus hade återvänt till Fadern i himlen. Här ser vi kloka lärda vuxna livligt diskuterande med det kloka barnet - en förebild för den goda skolan.


De texter som de judiska lärda håller i är naturligt nog tagna ur det gamla testamentet. Alla fyra får sin uppfyllelse i Kristus.
"Ut ur Egypten kallade jag min Son" (Hosea 11, 1) hänvisar dels till israeliternas exil i och återkomst från Egypten, dels till den heliga familjens flykt till Egypten för att undkomma Herodes förföljelse. Flyktingar och barn är de svaga i vår omgivning: om vi inte älskar dem, kan vi inte heller älska Gud. Våra barn skall liksom Israels barn visas vägen till löfteslandet.


"Hans Namn skall vara Underbar i Råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste" (Jesaia 9, 6) avslutar versen som börjar "Ett barn är oss fött". I ikonen ser vi Gud som barn, sann Gud och sann människa, två naturer i en person.


"Träden gick en gång iväg för att smörja en konung" (Domarb. 9, 8) inleder Jerubbaals yngste son Jotams märkliga liknelse om hur törnbusken blev trädens kung. Den kristna kyrkan tolkar denna liknelse som en profetia om Kristus (den Smordes) törnekrona. Träd är till skillnad från stenar levande varelser som lägger ner djupa rötter. I ikoner vittnar de om historiska händelser på befintliga platser. De symboliserar rättfärdighet. Det är svårt att plantera om dem, men ändå möjligt om man går varsamt tillväga - en påminnelse om hur vi människor måste vårda våra unga plantor.


"Jag är lik vatten som utgjuts" är taget ur Psaltaren (22, 15). I psalmen finns både enskildring av den troende människans utsatthet och en profetia om Kristus lidanden (jfr. vers 19, "de kastar lott om min klädnad"). Kristus lovar de troende att de skall dricka av livets vatten (Joh. 4, 14 och 7, 38; Upp. 22, 17). Orden påminner även om Pingstundret då Anden utgöts över Apostlarna som tungor av eld.


Vår ikon välsignades den 18 juni 1994 (n.s.) av Fader Nikolai Suursööt i den helige Nikolaus kyrka, Stockholm.

JESU FÖDD I BETLEHEM

Jesu född i Betlehem!
Tolv år gammal bara
kom du till Jerusalem
inom fränders skara,
slöt dig till de lärdas rad,
frågade och visste,
himlens konung, gosse glad,
Herre Jesu Kriste!

Du i templet dröjde kvar,
hörsam mot din Fader.
Låt oss vara där du var.
Kom till våra rader.
Våra händer håll i din,
du som följet miste.
Led oss i Guds endräkt in,
Herre Jesu Kriste!

Gudom genom evighet,
barn på jorden är du!
Yngling som all kunskap vet,
lust och lydnad lär du!
Hela världens länk och knut,
förste vän och siste,
oförsonlighetens slut,
Herre Jesu Kriste!


©Stephen Coombs

4. Den heliga stormartyren Katarina av Alexandria
(med tolv scener ur hennes liv)

katarina01.jpg

Målad av Dmitrij Sjalevitj, Moskva

I ikonens mitt håller den heliga Katarina en text på kyrkslaviska - begynnelseorden i Trosbekännelsen såsom den sjungs eller läses i den heliga liturgin. Runt omkring ses följande scener ur stormartyrens historia:


a) En åldring undervisar Katarina i tron på Kristus
b) Kungen befaller att Katarina förs i fängelse
c) Kristus uppenbarar sig för den heliga Katarina
d) Den heliga Katarinas lidanden på hjulet
e) Den heliga blir avklädd och piskad med oxsenor
f) Den heliga Katarina binds vid en stolpe och piskas
g) Drottning Augusta (d.v.s. drottningmodern) och hennes soldater anammar tron på Kristus i fängelset
h) Drottningen blir halshuggen den 23 november
i) Uppmaningen till den heliga Katarina att falla ner inför en avgud
j) Kungen ger order att den heliga Katarina skall föras till domstolen
k) Den heliga Katarinas halshuggning
l) Änglar bär den heliga Katarinas kropp till Sinais heliga berg


Enligt traditionen levde Katarina på 300-talet. Det finns inga direkta historiska belägg för detta, inte heller vet man vad det skall ha varit för en kung som figurerar i berättelsen. I de äldre kyrkorna påstår man dock envist att det finns ett martyrhelgon, känt för oss som Katarina (gr. Aikaterine), som ber för oss i himmelen.
Ikonen välsignades den 7 januari 1994 (n.s.), Kristus Födelses högtid i den ryska kyrkan, av Fader Viktor Tjeskovskij i den helige Sergius av Radonezj kapell, Stockholm.


CANTUS FESTIVUS

Doxa Soi, Kyrie,
doxa Soi, Kyrie!

Sanctam Catharinam,
scholae heroinam
quae florebat olim
ignorari nolim,
sensum sapientem,
eruditam mentem,
faciem formosam,
juventutis rosam.

Doxa Soi, Kyrie,
doxa Soi, Kyrie!

Rex cum cupiebat
illa abnuebat,
clamans fidem Christi
peccatori tristi:
misit ille viros
quinquaginta miros,
impotentes vere
virgini suadere.

Doxa Soi, Kyrie,
doxa Soi, Kyrie!

Fixa est in rotam
antehac ignotam;
rota mox dirupta,
perrexit innupta;
valde irritatus
jussit rex iratus
caput floris fidi
gladio abscidi.

Doxa Soi, Kyrie,
doxa Soi, Kyrie!

Angeli ad montem
praeter horizontem
portaverunt planctum
corpus sacrosanctum.
Viam nobis para,
exemplo declara,
ad caelos inclina,
sancta Catharina.

Doxa Soi, Kyrie,
doxa Soi, Kyrie!


©Stephen Coombs

5. Vår Herre Jesus Kristus Korsfästelse
(med den helige Lasarus Uppväckande, de heliga Myrrabärerskorna och Ängeln vid den heliga Graven på morgonen efter Vår Herres Uppståndelse, och de heliga Boris och Gleb)

crucifigio01.jpg

Målad av Dmitrij Sjalevitj, Moskva

Korsfästelseikonen brukar skildra fyra personer stående intill Korset: Guds Moder, Johannes den älskade lärjungen, Maria Magdalena och en gudsfruktig hövitsman ("officer" i den senaste översättningen) som enligt traditionen hette Longinus (Joh. 19, 25 och 26; Lukas 23, 47).


Den ortodoxa kyrkan avskiljer inte Korsfästelsen från Uppståndelsen, Långfredagen från Påsken. Den bysantinska liturgin talar genomgående om Korset som Livgivande. Vår korsfästelseikon ger uttryck åt detta genom att innefatta två andra ikonbilder, Lasarus uppväckande (Joh. 11), då Jesus före sin egen död visar sin makt över döden, och De Myrrabärande Kvinnornas upptäckt av Kristus tomma grav. Den ortodoxa kyrkan betraktar Lasarus uppväckande som en viktig händelse; dagen före Palmsöndagen ägnas åt detta under; vändpunkten i Raskolnikovs liv (i Dostojevskijs Brott och straff) är när Sonja (vars namn är en form av Sofia, den heliga Visdomen) läser högt om det ur evangeliet.


De heliga Boris och Gleb vördas i den ryska kyrkan som frivilliga deltagare i Kristus lidanden. Efter den helige Vladimirs död skulle dennes rike delas mellan sönerna. Den äldste, Svjatopolk, beslöt att röja undan sina bröder för att bringa hela riket under sitt välde. En av bröderna, Boris, skickade iväg sina egna män när Svjatopolks kom för att döda honom; litet senare följde Gleb, några år yngre, Boris exempel. Båda två dog hellre än att låta försvara sig.


Vår ikon välsignades den 16 oktober 1994 (n.s.) av Fader Nikolai Suursööt i den helige Nikolaus kyrka, Stockholm.

DEN TIDLÖST TROGNE GUDEN GER

Den tidlöst trogne Guden ger
vårt släkte räddning ur det jordiskt veliga!
Inför ditt Kors vi faller ner,
o Herre Jesus Kristus, och din heliga
återuppståndelse lovprisar vi!
Som färdkost i förvandlat vin och bröd
på oförklarligt sätt dig spisar vi
och förs till livet genom Korsets död.

Dessa ser segern Jesus vann:
hans mor, hans vän, hans nyomvände krigare
och systern till den man som han
före sin egen död gjort till uppstigare
ur griftens mörker. Med väninnorna
frambär hon myrra till sin Herres grav.
En ängel säger då till kvinnorna,
"Han har uppstått och redan gett sig av."

När evigheten spikas fast
på skapelsens föränderliga ställningar
blir godhet straffad hårt och vasst.
Skuldlösa som utsätts för vedergällningar
hyllas alltjämt som oförglömliga.
Alla martyrer, om er hjälp vi ber:
för Kristus skull är ni berömliga,
Boris och Gleb och många tusen fler!


©Stephen Coombs

kathrum02.jpg

Ikonerna i hallen

kathikon.jpg

Bild: Den heliga Katarina av Alexandria
Målad av Michael Kuhn, Täby

Ikonen målades år 1994 som en födelsedagspresent till skolans rektor. Förlagan, ett 1600-tals verk av en mästare vid namn Viktor, finns på Bysantinska Museet i Aten.

crux.jpg

Ecce lignum Crucis,
in quo salus mundi pependit.
Venite adoremus.

Utanför konferensrummet på första våningen hänger ett kors i keramik tillverkat av Leonard Stockley, Weymouth, England. Inuti korset ser man grekiska bokstäver som bildar orden (lodrätt) DOXA och (vågrätt) SOI - Ära åt Dig.

Duvan vid korsets fot symboliserar naturligtvis Den Helige Ande.

bottom of page